Livets första timmar är lite som lugnet efter stormen. Nyfödda barn är visserligen väldigt på alerten av adrenalinkicken de fick under förlossningen. Inte sällan spänstar de mot mammans bröst för att amma en snutt. Men känslan som nybliven förälder brukar präglas av en stor lättnad över att barnet är ute även om förlossningen var jobbig.

Din allra första kontakt med ditt barn är en stark upplevelse som rör strängar i ditt innersta. Du och ditt barn knyter band för livet nu när du äntligen får se och hålla om det. En trigger för dessa känslor av samhörighet är att sitta med barnet hud-mot-hud. Barnet håller sig lagom varmt mot ditt bara bröst, och du kan själv känna att barnet mår bra. För att du inte ska gå miste om det här tillfället till närhet vill jag ge ett råd i all välmening. Låt telefonen vara tills det gått några timmar. Hela världen kommer att få reda på att du blivit förälder, men det gör inget om du väntar lite med att tala om det.

Huvudets form efter födelsen

Många föräldrar tittar på sitt nyfödda barn och undrar: Ska huvudet se ut så där? Och svaret är: Bara just nu. Oftast är det barnets huvud som banar vägen ut ur livmodern. Oavsett om det handlar om en vaginal förlossning eller ett kejsarsnitt är det ett faktum att huvudet är större än öppningen det ska komma igenom. Men barnets huvud är fiffigt förberett för att födas fram. Det kan nämligen ändra form under resans gång. Huvudet består egentligen av flera olika benplattor. Hos oss har de växt ihop för länge sedan, men hos det nyfödda barnet är benplattorna löst sammanfogade av mjuk vävnad i så kallade bensömmar och fontaneller. Under förlossningen kan benplattorna röra sig och till och med glida lite omlott så att huvudet blir lagom stort för att födas fram. Särskilt efter en vaginal förlossning brukar huvudet se spetsigt ut, eller ”konformat”.

Under de första dygnen återfår huvudet sin vanliga form. Även om huvudets form kan anpassa sig på vägen ut så är det ändå trångt, och det blir ofta blåmärken ovanpå huvudet där trycket varit störst. Det är särskilt vanligt med en så kallad fostersvulst, som brukar försvinna inom några dagar. Ett mer avgränsat blåmärke som ligger lite djupare under benhinnan kallas för kefalhematom. Det kan ta flera veckor innan ett kefalhematom försvinner helt. Det är förstås svårt att veta, men de här blåmärkena på huvudet verkar inte göra ont. Ett undantag är sådana som uppkommer hos barn som föds vaginalt med draghjälp av en sugklocka. Där sugklockan suttit brukar det bli ett rejält blåmärke som är ömt. Då kan barnet behöva smärtlindring med någon enstaka dos paracetamol.

Den första undersökningen

Innan barnet får lämna förlossningsavdelningen och flytta till BB undersöks det av barnmorskan. Förutom vägning och mätning är det två viktiga kontroller på schemat. Barnmorskan känner med fingret på barnets gom och ”tar tempen” med en vanlig stjärttermometer. Undersökningen av gommen görs för att upptäcka om det finns en medfödd gomspalt. Med temperaturmätningen kollar man att barnet håller kroppsvärmen, samtidigt som man ser att det finns en normal analöppning så att barnet kan bajsa. Eftersom de flesta nyfödda barn mår prima efter förlossningen är det ovanligt att barnmorskan ber barnläkaren träffa barnet redan nu. Det är först på BB som barnläkaren gör sin undersökning.

Tacka ja till K-vitamin!

Alla barn erbjuds en spruta K-vitamin efter födelsen, något som man som förälder absolut ska tacka ja till. Det nyfödda barnet har en låg nivå av K-vitamin, som dessutom kan sjunka ytterligare när barnet börjar amma eftersom det är snålt med det här vitaminet i bröstmjölk. Sprutan ges för att förstärka barnets skydd mot en allvarlig och i mina ögon helt onödig komplikation. K-vitamin behövs för att blodet ska kunna levra sig. Barn som utvecklar K-vitaminbrist löper en liten risk att få allvarliga blödningar, till och med i hjärnan. Med den här extra dosen minskar risken till nästan noll. Det är ofarligt att få K-vitamin, men det händer fortfarande att föräldrar för ett gammalt cancerlarm på tal. För ett 20-tal år sedan kom en larmrapport om en koppling mellan K-vitamin och leukemi. De stora forskningsprojekt som följde kunde emellertid avfärda detta påstående. K-vitamin till nyfödda ökar alltså inte risken för leukemi senare i livet.

 

Stefan Johansson_100pxKälla: Utdrag ur Första läkarboken – om det nyfödda barnet och dess första tid.

Författar Stefan Johansson, specialistläkare i pediatrik och neonatologi.

”Foto: Södersjukhuset AB”