Grattis du som har fått eller ska få ett barn!

Du har en livslång relation framför dig fyllt av känsla – av alla de slag. Inget väcker så mycket känslor till liv som föräldraskapet. Att möta sitt barn är att möta sig själv och det sker i hög grad med hjälp av känslorna. Den första tiden kommunicerar vi i väldigt hög utsträckning med hjälp av känslorna. Ditt barn har inget annat språk och kan ännu inte hålla tillbaka sina impulser. Det är precis som det ska vara. Nu börjar din viktiga uppgift som vägledare, inspiratör och förebild. Ditt barn ska lära sig allt om sig själv och om världen av dig under dess första tid. Och vare sig du har tänkt på det tidigare eller inte så kommer nu ett litet kraftpaket in i familjen, fyllt av känslor!

Våra känslor är viktiga och en del av livet.

För att barn ska utvecklas som de ska behöver de föräldrarnas bekräftelse och hjälp att möta sina känslor. Det gäller alla slags känslor, även de vi själva uppfattar som svåra. Barn som inte tillåts uttrycka hela sitt känsloregister går miste om livsviktig kunskap, för även om det inte alltid känns så, så är det i ofta i motgång vi växer och utvecklas. Dessutom fattar vi både vardagliga och mer avgörande beslut baserade på våra känslor. Som vad vi äta och vilka vi väljer att leva våra liv tillsammans med. Det här kan tyckas självklart men ändå möter jag många som har svårt att acceptera både sina egna och sina barns känslor. Många tillbringar en stor del av livet åt att undvika kontakt med känslorna. Och eftersom barn lär av sina föräldrar är vi viktiga förebilder.

Den här artikelserien ska handla om känslor och hur vi kan hjälpa våra barn att gå från att agera känslostyrt till att kunna styra sig själva med hjälp av känslorna. Känslor är information Känslor kan ses som information till dig själv, från dig själv om dig själv. Att lita blint på känslorna leder oss inte alltid rätt, vi behöver koppla på tanken och låta förnuftet hjälpa oss att sortera bland känslorna och all övrig information som behandlas i hjärnan. För det lilla barnet har dessa funktioner ännu inte utvecklats och vi tillbringar de första tjugofem åren av våra liv åt att utveckla hjärnan. De mest utvecklingsintensiva åren är förskoleåren, då det händer enormt mycket i barnets hjärna och med den sociala och den emotionella utvecklingen.

Hälsa, självbild och våra framtida relationer

Vi fortsätter att utvecklas livet igenom men det vi är med om under de första åren är avgörande för vår hälsa, självbild och våra framtida relationer. Som förälder är du bokstavligen livsviktig, din kärlek och din bekräftelse är barnets garanti för överlevnad, hälsa och välmående. Hur du ser på dig själv och hur du handskas med dina egna känslor påverkar barnets utveckling. Det kan därför vara klokt att lära sig lite om sig själv och sina egna reaktionsmönster inför och under föräldraskapet.

Barn som lär sig att de gör bäst i att hålla känslorna tillbaka kan få svårt att lita på att de själva duger, att det de känner är rätt eller ens viktigt. Det får konsekvenser för både självkänsla och självbild vilket påverkar kamratrelationer och framtida kärleksrelationer. Låt därför känslorna ta plats i familjen!Ingen känsla är farlig, en känsla är trots allt bara en känsla. Att våga möta och lära sig förstå sig själv med hjälp av känslorna är viktig livskunskap.

Men visst kan det vara svårt att stå ut med sorg, aggression eller rädsla hos barn:

– Det är så svårt när hon är så där ledsen…
– Jag blir så provocerad när hon bli så där arg…
– Det gör ont i mig när han är så där rädd och orolig…

147832-532f-beskuren

Att bekräfta känslan utan att värdera den

Känslor som uppfattas som jobbiga väcker ofta känslor inom oss själva och det är inte alltid lätt att separera ”mina och dina känslor”. Det är lätt hänt att vi börjar släta över, distrahera eller trösta bort känslan istället för att bekräfta och ge barnet rätt till sina egna känslor vilket är grunden i ett främjande förhållningssätt. Bekräftelse och det främjande förhållningssättet Om vi vuxna väljer att direkt försöka avleda barnet i sin känsla missar vi kanske den viktiga bekräftelsen. Hjälp istället barnet att sätta ord på känslorna. Men kräv inte att det ska lyckas, det ska inte vara en prestation att berätta vad man känner. För att underlätta kan du berätta vad du ser och hör och fråga om du har uppfattat situationen rätt:

– Jag ser att du är röd i ansiktet och hör att du höjer rösten. Betyder det att du är arg?
– Jag såg att du gick undan och hörde dig gråta. Är du ledsen, vill du berätta?

Att bekräfta känslan utan att värdera den innebär att du ger barnet rätt till sin egen känsla utan att du uttrycker din åsikt om själva känslan. Vid konflikter och starka känslor är det ett effektivt sätt att bryta negativa tillstånd. Bekräftelsen gör att de starka känslorna lättare kan klinga av vilket gör det blir lättare att prata sig fram till en lösning.

– Jag hör att du inte vill klä på dig och följa med ut till affären och jag förstår det. Du får vara arg på mig men du får inte sparka på väggen med dina smutsiga skor.

Här ges både bekräftelse och rätt att vara arg men det är också tydligt att man inte får göra vad som helst. När du kommunicerar på det är sättet hjälper du barnet att göra skillnad på tanke, känsla och handling.

Riktigt små barn som ännu inte har utvecklat det verbala språket får ändå hjälp att förstå och handskas med känslorna när du speglar barnets känsla, behåller ditt lugn och bekräftar med ord och handling att det är okej och att du förstår att det är jobbigt nu:

– Du blev rädd när hunden skällde. Men jag finns här hos dig du kan vara helt trygg.
– Du är ledsen nu, gråt så ska jag trösta dig och ta reda på om du är trött eller behöver en kram.

Sammanfattning

 Känslor är information, till från och om oss själva
 Bekräftar känslan utan att värdera den som bra eller dålig, känslorna bara är
 Hjälp barnet att sätta ord på och att utveckla ett språk för sina känslor

drawing

 

Källa: Copyright Maria-Pia Gottberg, 2016. Grundare av Friendy. Maria-Pia föreläser och utbildar, skriver böcker och artiklar.

Maria-Pia arbetar aktivt för att alla barn ska känna sig älskade, respekterade och ha tillgång till goda förebilder.